Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Aning och sympati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vårens lekande bilder sammanblandade sig nu den flydda
ungdomstiden. Jag såg mig som gosse stå på den stora
gången med psalmboken i hand och, de små händerna
hopknäppta. Jag igenkände med rörelse platsen, der jag alltid
brukade sitta och afhöra predikan, och valde mig just denna
för att från den punkten, liksom i ett enda andedrag, åter
samla alla mina forna känslor och betraktelser.
Gudstjensten fortgick som vanligt efter sin föreskrifna
ordning, och predikan förekom mig rätt uppbygglig och
kristelig, antingen, emedan det i sjelfva verket så förhöll
sig, eller emedan jag för tillfället var mera upprymd än
eljest. Efter dess slut framgick jag i högkoret för att i
stillhet på en bänk, som stod något afsides, åskåda
ungdomens framträdande till nattvardsbordet. Medan psalmen
dertill sjöngs, nalkades oförmodadt min unge vän, hvilken
jag ej förut blifvit varse, stälde sig på sidan bredvid mig;
då följande korta samtal föregiok – »Denna dag är för
mig en af de högtidligaste under min lefnad.» –
»Visserligen äfven för andra. Det är pingstdagens fest,
som begås.» – »Åh ja! sant nog, men jag sjelf gick på denna
dagen för trenne år sedan första gången till skrift, och i
dag gå äfven några af mina bästa och käraste ungdomsvänner.
Dessutom är denna dag min födelsedag.» – »Hvad!
är du född (han hade bedt mig kalla sig du) i sjelfva
pingstliljornas och narcissornas tid? Vakta dig då att ej, såsom
en annan Narciss, spegla dig för mycket i vattnet och
förlora dig sjelf.» – »Om så vore och jag skulle omkomma i
detta element, så skall ni, min gode vän, författa grafskriften
öfver mig» – »Och med hvad tema?» Efter någon besinning
sade han: »Säll är den, som får hvila i grafven.» –
»Jag skall ihågkomma eller rättare uppskrifva det.» – »Får
jag lof,» yttrade han med en nick, tog en blyertspenna och
tecknade på en liten papperslapp nämda ord. Jag stoppade
den i min bröstficka.
Några dagar derefter uppkom han till mig med anhållan,
att jag ville göra sällskap til landet för att helsa på
hans förmyndare. Vi begåfvo oss dit till fots. Dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
