Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Aning och sympati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Säll den, som från verldens gycklande ståt
Får föras till grafven!
På jorden är jemmer, klagan och gråt
Från vaggan till grafven.
Se, rosen är vissnad och ligger på bår
Och gömmes i grafven.
Från sörjande ögat rinner en tår
Med suck ned i grafven.
Man tänkte: din moders framtida hopp
Du blifver till grafven.
Men, ack! uti vårdagen slöt du din knopp
Och sänktes i grafven.
Dock lycklig är du, som nu sofver så lugnt
I stormfria grafven.
På jorden är lifvet oroligt och tungt
Från vaggan till grafven.
Sof stilla, sof roligt, du blomma vid strand
Af ödsliga grafven!
En gång skall dig Allmagtens väldiga hand
Uppkalla ur grafven.
I flygtiga tidens och stoftverldens grus
Ej bunden vid grafven,
Din ande, förklarad, odödlig och ljus,
Skall stiga ur grafven.
Af trofasta vänskapen hjertat då möts,
Befriadt ur grafven,
Och bandet förnyas, som fordomdags knöts
Vid vaggan till grafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
