I:372 |
Tillegnad Upsala studenter.
Våren är kommen. På sina kransar
Ängarne binda. Himlen är blå.
Pilträden bära guldgula fransar.
Tufvorna vagga ljusalfer små.
Bäckarne brusa,
Vindarne susa.
Böljorna glittra,
Foglarne qvittra.
Sippan i lunden nigande står.
Högt upp i luften lärkorna sjunga:
Nu är det vår,
Hurra! hurra!
Våren är kommen. På sina kransar
Ängarne binda. Himlen är blå.
Pilträden bära guldgula fransar.
Tufvorna vagga ljusalfer små.
Vårguden löser källornas boja
Och ifrån fjellet pansarets skrud.
Gladlynt han tittar in i hvar koja,
Öppnar på dörrn vid vindarnes ljud;
Bjuder de sköna
Ut i det gröna
Blommor att vira,
Våren att fira.
Blodet det brinner, hjertat det slår.
Högt upp i luften m. m.
I:373 |
Våren är kommen. Bröder studenter!
Här uti Floras grönskande sal
Skola vi flitigt hålla konventer
Och om Kupido ljufvaste tal.
Våren oss manar.
Hjertat det anar
Ljufvaste nöjen,
Lekar och löjen.
Skyndom i gudens blixtrande spår.
Högt upp i luften m. m.
Tesen blir denna: Häll man i bålen,
Mera i bålen; här är kalas,
Och det för våren. Gudens blir skålen.
Slån sen mot solen glasen i kras.
Här är tentamen,
Dito examen.
Valde bibamus,
Valde cantamus.
Bacchus kurator är för vår corps.
Högt upp i luften m. m.
Stjernorna blänka.
Dansom en polska, tagom i ring.
Maj snart vår bädd i gräset bereder,
Strör uppå fältet majblommor kring.
Festen må firas,
Kransar må viras,
Alla bli bröder.
Drufvan hon blöder.
Dansen må gå, tills midnatten slår.
Högt upp i luften lärkorna sjunga:
Nu är det vår.
Hurra! hurra!
I:374 |
Våren är kommen. På sina kransar
Ängarne binda. Himlen är blå.
Pilträden bära guldgula fransar.
Tufvorna vagga ljusalfer små.