Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kvädet Ynglingatals ursprungliga form och omfång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till en (muntlig eller skriftlig) form av kvädet,
som i huvudsak överensstämde med den text,
som Snorre ungefär 100 år senare begagnade.
Det är sant, att Are och Snorre i några punkter
avvika från varandra, men man kan därav ej
med visshet sluta till, att de haft olika
»redaktioner» (formuleringar) av kvädet att utgå ifrån;
Gustav Storm har visat, att skiljaktigheterna
kunnat bero dels därpå, att ett och samma
textställe tolkats på olika sätt, dels därpå, att
Snorre på grund av sin historiska kritik gjort
avsiktliga omflyttningar. —
De av Snorre i Ynglingasaga anförda
stroferna ur Tjodolvs kväde utgöra tydligen icke
hela Ynglingatal.[1] Enligt den gamla poesiens
regler bör varje strof ha bestått av åtta versrader.
Men Snorre anför ofta citat på 1½ strof (en gång
2½ strof) för någon särskild konungs historia.
Dessutom saknas inledande och avslutande strofer,
som annars alltid inom konstpoesien pläga
tillhöra dikter av liknande slag, och därtill kommer,
att de bevarade stroferna ingalunda handla om
30 led av förfäder till Rognvald, utan endast
om 26.
Ganska mycket av dikten måste alltså vara
förlorat. På Ares och ännu på Snorres tid
har nog betydligt mera funnits kvar, ty bägge
(i synnerhet den senare) gör åtskilliga meddelanden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
