Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. De sagohistoriska konungarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avseglat till stamfränderna i söder. Här hemma
blomstrade kulturen, och de hemvändande
krigarna medförde storartade rikedomar, men i det
hela blev landet genom den väldiga utvandringen
fattigt på folk. Befolkningen i mellersta Sverige,
det vill säga svearna, deltog icke (eller blott
helt obetydligt) i striderna söder om Östersjön;
den fortfor att vara jämförelsevis fattig och
okultiverad, men stark till sin numerär. Följderna av
dessa förhållanden inträdde vid periodens slut:
svearna kastade sig över götarna och underkuvade
dem, säkerligen först efter en längre fejd, under
vilken vapenlyckan växlat.
Det är möjligt, att götarna under dessa
strider allt emellanåt fått hjälp från danerna, och
det är sannolikt, att fördrivna götiska stormän
tagit sin tillflykt till Danmark. I alla händelser
blev det — allt efter som minnet av götarna
såsom självständig nation utplånades — helt
naturligt, att de kvarlevande sångerna och
sägnerna om strider mellen götar och svear kommo
att uppfattas såsom förda mellan daner och
svear, eller, med andra ord, att danskarna
tillägnade sig äran av götiska segrar.
Förvandlingen har varit fullbordad i den tradition, som
stått Tjodolv till buds, när han diktade
Ynglingatal.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
