Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. De sagohistoriska konungarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men i den minst ett århundrade äldre
fornengelska dikten Beovulf kvarstår ännu folknamnet
»geater», och här återfinnas rester av de götiska sägnerna
om striderna mot svearna; och det är tydligen
de för götarna mest ärofulla hågkomsterna, som
bevarats. Vi skola strax göra en kort
sammanställning av de fornengelska och de
norsk-isländska uppgifterna om striderna mellan svear
och götar under den ifrågavarande tiden (500-talet).
Först likväl ett par ord om konung Aun
den gamle, som inleder raden av denna periods
konungar! Hos Snorre och senare författare
kallas denne konung även Ane, men denna
namnform beror på missförstånd av ordet »anasott»
(= »den sjukdom, som angriper mycket gamla
personer» = ålderdomssvaghet), som förekommer
i Tjodolvs vers. Själva namnet Aun är troligen
sammandraget av Audun (eller Audvin), som
motsvarar det engelska Edwin. Namnet Audun har
Snorre i början av Ynglingasaga (visserligen
med orätt) påstått vara avlett av »Oden»; Snorre
säger ju, att konung Aun var en ivrig
Odensdyrkare. Denne Aun framstår väsentligen som
en sagofigur genom sina sonoffer för att vinna
ökad livslängd, genom den orimliga ålder
(omkring 200 år), han skall ha uppnått, och genom
skildringen, hur han »diade ur horn». Det tyckes,
som om grundstommen varit en folksaga[1] om
en urpatriark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
