Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
5-
Till Gustaf III.
NÅD, AllerNådigste Herre, Nåd för en olycklig poet,
som ej underlåter at vara det oagtadt all den ära hvarmed
hans Konung höljer hans sidsta dagar. Min svaga byggnad,
brytes sedan i går aftons emellan känslorna af den högsta
5 glädje och den mest förtryckande smerta. Eders Majs- ord
till mig på Haga voro äfven så många dunderslag. Sire, jag
hade vågat smikra mig med ett hopp som återgaf mig
lifvet. — Sire, det är ej envishet, ej förmätenhet, ej tillgjord
smerta, — men det är vist, at Eders Majestät köper eller
io upofifrar hela min varelse med bifallande eller afsägande af
den nåd jag i mitt bref begärt. Jag kan dö för Ers Majestät.
Skänk mig ett sätt at göra det, och mitt lif, mitt blod, alt
alt, Sire, skall med glädje upoffras; men befall mig ej
skrifva, ej hafva Snille i den belägenhet jag mig befinner,
is Tro ej, Sire, at det är elak hushållning som bringar mig at
föra detta tal. Jag skulle blygas at våga en osanning inför
någon, aldraminst inför min Konung, men jag djerfs försäkra
at jag icke är, hvarken slösare eller misshushållare. Alla
som känna mig skola intyga det, och jag trotsar hvem helst
io at visa i min lefnad det ringaste som bör kalla öfver mig
denna misstanka. Jag är ingen ting annat än en sjuk —
(jag bör ej säga menniska — utan;) orangeri växt. Jag kan
ej fortsätta min varelse, som den nu framsläpas. Åtminstone
blir det mig en förtviflande omöjlighet at kunna lämna mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
