Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Skörda)~nas Skald. Det är billigt at Ers Exellence gör ett
sådant bruk af det skönare språk Eders Exellence skapat;
och at den första penseln i riket målar det högsta föremålet.
Sjelfva detta årets tystnad kan göra heder åt Svenska
Sång-5 Mön, när den påföljes af ett utbrott af klagan, sådant som
det jag nu föreser. Hon blir då en Annan Niobé, hvars röst
Sorgen hämmat, och som setat på griften, länge förstenad
af förskräckelse. Men hon kommer åter till sig igen:
»Det stumma Sorgens Ar, har flytt i sanslös smerta,
10 »Och SångMön vaknar opp ur Qvalens djupa natt,
»Vid foten af den Grift, der hon förstenad satt,
»Med Lyran, fäld af skräck, och Urnan mot sitt hjerta.
Jag rodnar öfver min dristighet at förhedna med mina
matta rim ett ämne helgadt åt Eders Exellences Lyra. Men
15 Ers Exellence har en konst at förvilla mig som ännu ingen
dödlig till den grad besutit. Jag glömmer hos Ers
Exellence ouphörligen den Höga Herrn och det Stora Snillet.
Blott den älskvärda, milda, förbindande, förlåtande mannen,
vill ständigt visa sig för mina ögon. Ers Exellence tillåte
20 mig åtminstone, medan jag just gör denna reflexion, at intaga
det rum som tillhör mig, och at nedlägga för Ers Exellences
fötter offret af den djupa vördnad, hvarmed jag har den äran
at framhärda
Nådige Herre,
2 3 Eders Exellences,
Stockh. d 25 Maj allra ödmjukaste tjenare
1793 Leopold.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
