Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När åren hindra mig, at tala, som en man.
Ej någon undra lär, om mig nu lika händer,
Med den som från en högd til djupet ögat sänder,
Han hisnar, blir förskräckt, ja svimmar ändtlig bort,
Om någon til hans hjälp ej kommer innan kort;
Försagd jag äfven blir, om ej Er ynnest botar,
Den brist, som mina ord och tankar hemligt hotar,
När sig nu våga tör min klena Skalde-Mö,
At på så ädelt fält få minnes krantsar strö.
* *
*
Lät andra Folkslag fritt af stora Kungar skryta,
Dem de från menskjo-tahl til Gudars vilja byta:
Dig Himmel! vare tack, vi äfven Förstår ägt,
Som sina Likars dyrd mångfaldigt öfvervägt.
Ej hafva stora Roms AUGUSTER och TRAJANER,
Som fördt från blodigt Fält så många segrand Faner,
I ära mera lyst än stora VASAR gjordt,
Hvars hjälte-dater man kring vida verlden spordt.
Om til det tide-hvarf vi våra tankar sträcke,
Då Folket insöft låg i dystra mörkrets täcke,
Och til dess upkomst man ej viste minsta råd,
Så lyser härlig fram den höga Ättens Nåd.
Från denna ålder Vi oss til en annan gifva,
Som för vår frögd i dag bör rätta ämne blifva.
Ack! had’ jag styrka nog, at tolka som sig bör,
Dens lof, som nu bland oss vår glädje-dag utgör!
En Gustaf Ericson jag bör med vördnad nämna,
Och ej i glömskans våld dess Kunga-Bragder lämna;
Han som så utmärkt godt vårt Svea visat har,
Dess minne aldrig dör, blir ävigt hos oss qvar.
Från äldre STURENS Hof af mod och ähra känder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
