Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Han vördad blef som Son, var dock ej Gustafs like,
Han mera foglig sig än Brödren väl betedt,
Fast för dess många fehl han hårda straff utsedt.
Så hugad som han var, att främja Påvens ära,
Så litet kunde han förqväfva LUTHERS lära;
CATHRIN^E Lithurgie knapt börjas och får slut,
Förän Kung JOHAN dör och Munkar fösas ut.
Nu trodde SIGISMUND få bära Sverjes Krona,
Men GUD från utländskt ok dock ville Svear skona.
Alt SlGISMUNDI hopp försvann för CAROLS mod,
Fast Riket skakadt blef och vant sin rätt med blod.
Den tappre Svenske CARL förr mannbar icke blifver,
Än han sitt tryckta Folk ur Oväns händer rifver,
Han derför kröns till Kung, som ju högst billigt var,
Ty han sitt Rikes väl på ömma skuldror bar.
Dock fast Kung CARL var stor och äran honom ledde,
Hans Son än mera öm, och nitisk sig betedde,
När han sin’ Fäders prackt och purpur på sig drog,
Han liksom dess förtjänst med samma äfven tog.
Knapt sjutton år han fylt då han på thronen trädde,
Och modig gick i fält, samt harnesk på sig klädde,
Hans styfva klinga sågs bestänkt med slagnas blod,
Ty har han sig och rest en ävig ärestod.
Mot Danmark aldra först han sina vapen riktadt,
För Ryss och Påland ej i största faran svicktadt,
Vår Gustaf som väl såg sitt Rikes nöd och brist,
Gick själf med muntert mod att dämpa oväns list.
Hans vapen, hvilka jämt med lagrar blefvo prydde,
I Polska Preussen hårdt dess makt och välde tydde,
Han bragte detta Land och Ryssar till en frid,
Med hvilken Rikets gräntz han vidgar samma tid.
Men detta ej är nog att tolka Hjältens ära,
110
115
] 20
125
130
135
uo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
