Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Du Sjelf, dig undandrog dit Folks dig gifne tro.
Den är af Himlen sänd at Folkslags sällhet göra,
Som blödigt, låter sig af dygdens känslor röra,
Som jemför hvad han är, och hvad han vara bör,
Som väl de uslas rop, men aldrig smicker hör.
Det är en sällsynt sak, en Sådan Förste finna:
Et smycke lika stort, som äfven rart at vinna.
Et Folk bör skattas sält, at undgå kunga val,
Och Riket lämna få, åt egit Ättetal.
Den Planta hvilkens växt, i egen jord sig närer,
Vid flyttning merendels, båd sig och saft förtärer.
Det är så rart som svårt, en sådan blomma få,
Som kan i olik jord, med lika trefnad stå.
Som god och Frugtbar stam, plär goda Frugter gifva,
Så plär en Stor Regent, af Ädla Fäder blifva.
Till kärlek för sit land, han föds från vaggan opp,
Och det hans åtrå blir, at fylla Rikets hopp.
Hur Sälle äro vi, som sådan Konung äga,
Hvars dygder flere Folk, med glad förundran säga!
Vår frögd förklarar sig, den ock förklaras bör.
Den stund vår vällust är, som Sverges sällhet giör.
I Stockholm, frögd och ståt, sig denna dag förena;
Det är i pragt väl störst; men ej i nit alena;
Här är et Norrköping, som äfven nämnas får:
Knapt någon Stad, i nit den samma öfvergår.
Sig glädiens liufva eld, i allas ögon visar,
Med klang och Styckens knall, man dagens värde prisar,
Dock tolkar detta minst, den fägnad det behag,
Som mera ömt än stort sig yttrar denna dag.
Den ungdom, som med suck, sin tid i brist förnötte,
Då ingen vårdsam hand, de späda Plantor skötte,
Den, till evärdligt lof, för Staden vittne bär,
175
180
185
190
195
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
