Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du klara eld, du himla bloss
Som danar snillen vid din låga,
Du gör vår lust, men ock vår plåga
Då du så flygtigt lemnar oss.
Du tändes, du gudomligt brinner,
Du hiertan drar och undran vinner,
Mot himlens högd du lågor för;
Men ack! de ämnen, som dig nära
Förminskas, tvina, sig förtära,
Du lyser, sväfvar och du dör.
Hvi blef det icke snillens lott
At de för evigheten gifvas?
Den klara eld, hvaraf du lifvas,
Ur evighetens ursprung gått.
Från bergets spets en källa bryter,
Hon lägre ne’r densamma flyter
Igenom låga dalars grus.
Skal snillet denna rätt ej vinna?
Skal det i dödens måln försvinna
Med strålar af et evigt lius?
Dock — — vanskligheten ej förmår
At alt i glömskans afgrund bära,
Förtiensten dör, men hennes ära
Til efterverlden blomstrad går.
De bloss som himlen genomfara,
Ju längre bort ju mera klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
