Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
På Mälarns glada strand, hvad yra frögde-skri!
Hvad ström af sälla folk från alla länder svallar!
Volcanens anda hit ur /Ethnas svalg man kallar,
At glädjens bud til Skyar bli.
Här tycks, vid blixtrens qvicka låga,
Et folk af Hufvudmän, på vundna verldar tåga
At hälsa Svears hopp och Vasars späda Son.
I Oceanens famn, en klippa, långt ifrån
Ur branta skär til molnen tränger;
På hennes spets jag Äran ser,
Hon GUSTAFS Son en Krona ger,
Den hon i Stjerne-hvalfvet hänger.
Så högt hon lagrens mål för sina hjeltar satt:
Så skull’ vid dödens brant på farans brustna klyfta,
Den första GUSTAFS dygd til evigt namn sig lyfta;
Så hördes, genom afgrunds natt,
Dess röst den andra GUSTAF kalla,
At inför himlens thron, i Segrens armar falla;
Så blef det ock Din lott, Du Bild af dessa två!
At upp til Vasars högd på åskans fjällar gå;
Och, så det hvalf der molnet sväfvar,
Tar Atlas stolta spets emot,
Då vandringsmannen vid dess fot,
Med lyfta ögon, häpen, bäfvar.
Du Kungars eftersyn, som Sverge dyrkat har!
O Du! för hvilkens fot Europa föll och skälfde;
Som stor utaf de värf dit Guda-Snille hvälfde,
Dock större af ditt hjerta var.
Från hjeltars boning skåda neder;
Se ner ibland det folk, som än ditt stoft tilbeder:
100
10S
110
11 6
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
