Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagas af Granskare. Han gör som kräftan, hvilken under det
hon sjelf svängde sig i hundrade bugter beständigt ropade:
gå rätt min Dotter! Man skulle kunna säga, at elaka Gran
skare likna elaka Läkare: de qvaksalfva så länge med några
små opassligheter til dess färg och krafter försvinna hos
patienten. Äran at granskas på detta sätt, är det samma,
som äran at låta afskära sig armar och ben för en
led-dom-ning, et sendrag eller något dylikt. Om sådant skal räknas
för en heder, vore det önskeligt at Criticus ville bevisa dem
litet mindre höflighet, som skrifva goda Oden. Men hvar och
en, säges det, har rättighet at upgifva sitt omdöme. Ja, min
Herre, så länge hvar och en är förnuftig; eljest kan det lätt
hända, at hvar och en skrattar åt et sådant tiltag såsom djerft
och orimligt. Låtom oss se til, hvad här är at göra. /
I denna Ode, säger Criticus, saknas hvarken qvickhet eller
Bildnings-gåfva. Min goda Patron, när Ni för et alfvarsamt
Skalde-Stycke vil göra Er compliment hos en Ode-Skrifvare, så säg
honom icke at hans verssar äro qvicke; ty deraf kunde han lätt
draga den slutsats at Ni hvarken vet hvad en Ode eller hvad
qvickhet är. När Ert begrepp någorlunda medgifver, så läs
Helvetii Bok de l’Esprit; där kan Ni fa lära vissa nödvändiga
distinctioner. En Criticus bör icke allenast känna det slag af
vitterheten, som han granskar, utan han bör äfven kunna
urskilja hvad gåfvor, som dertil fordras. En Bröllopps-vers, et
Epigramme, en fleurette kan vara qvick. Men, min Herre,
då man skrifver Oden af detta slag, är det högden, styrkan,
vidsträktheten af tankar och målningar, som utgöra dess
för-tjenst, och icke infall, skämt och artigheter. At säga om den
stora Rousseau: han skref dråpeliga Oden: ty han var qvick:
är det samma, som at säga om den stora Cato: Hans
Sedo-lära var förträffelig, ty han dansade väl.
Hvad skada, at Bildnings-gåfvan ofta liknar en feber-yra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
