Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
varit mer olycklig för oss, än de öfrige månader i året: och
det, som är aldraorimligast, Auctor föreställer denna oskäliga
känsla af November månads bedröflighet, under bild af en
aning, som bär Himlens vrede teknad. Hvad! Bilder i
5 et Skalde-Stycke! Det är ju en påtagelig uselhet? än mer:
tala om aningar, då likväl Philosopherne äro så ovisse om
aningar gifvas: sådant är ju tvärt emot alla Poetiska reglor?
ty Skalde-Stycken böra ju skrifvas, som Metaphysiska
afhand-lingar. Hamlets skugga hos Schakspear och Nimi spöke hos
10 Voltaire hafva derföre endast gjordt en så lycklig värkan,
emedan man aldeles är öfvertygad om spökens möjelighet. Men
det är icke så med aningar — Nej min Herre jag lämnar
Ironien, ty Ni tyckes icke känna troperne. Om Ni trenne
gånger å rad på en och samma gata öfverfalles af några
oför-iö skämda, som utan vördnad för Er lilla critiska själ, och utan
anseende til Er moraliska finhet, obarmhertigt upklappa Er
physiska sida, hvarföre undviker Ni at gå fjerde gången
där-fram? Ni är väl icke nog vidskeplig för at anse denna gata
såsom mera rygglysten til papperskämmare, än alla andra
20 gator? utan det är blott för ro skull, som det faller Er in at
promenera litet åt sidan. I öfrigt, min Herre, om någon
berättade Er, at Virgilius anfört en fornsägen om hvilken han
nödgats säga: Prisca fides facto, sed fama perennis, och at
Voltaire sjelf i sin Henriade betjenar sig af den allmänna
25 fördomen om aningar, för at afmåla dessa säkra förebud af
stora händelser, huru skulle Ni ej då få orsak, at ropa til de
tvänne kullarne på Parnassen: I högar, skyler mig!
Skall jorden — vid Polen upp mot Himlen nå r Denna
vers kan Criticus omöjligen finna sig vid. I första Strophen,
3<> säger han, var det himlen, som sä?ikte sig mot jorden, och i
denna är det jorden, som höjer sig mot himlen. Hvilketdera
skall man nu tro? det är underligit i alla fall, huru jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
