Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
här tids. Jag önskade at få slita några blad ur ödets
Dagbok. Dock, det som är skrifvit det är skrifvit.
När tiden som en rök försvinner;
När Secler fly som år och dar:
5 När alt, liksom en ström, i ständig framfart rinner,
Förbi vårt Nu, till det som Var,
Är likväl något som står qvar.
Hvad är det då?
Jo Sanning man beständig finner:
10 Och den, som ögat städs uppå dess stråle har,
Bland allment obestånd, en Sällsynt stadga vinner,
Och står då alt med strömmen far.
Ehuru obegripelig denna Philosophiska trallen hitintils
varit för mit trånga begrepp, börjar jag likväl tro at det så
15 förhåller sig. Menniskor klaga öfver tidens lopp öfver all
tings obeständighet och se intet, at de sjelfve hafva
botemedlet i händerne. Ju mer jag upbrukar mit förnuft, ju mer
jag härdar mina böjelser, ju mindre känning har jag af den
allmenna ombytligheten. Så begriper jag Saken. — Men
20 hvarifrån kom denna betragtelse? Det ser nog beställsamt
ut att späcka sit bref med så allfvarsam Sedolära, likasom
jag ville härma något af våra Snillen. Dock jag är
någorlunda viss at ingen lär tro mig om den galenskapen.
Jag skulle väl då och då och då taga mig frihet at sända
25 vissa småsaker af egen tillvärkning; men Sanningen at säga,
större delen af mina foster andas en ovulighet hvarvid det
granlaga Samfundet föga skulle finna sig. Om ibland desse
Sjelfsvållingar, som eljest löpa helt nakna, jag träfifar någon
Hr. Mag. Lindblom. Ups.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
