Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans ömma hjerta och hans heder!
Hvad heder! har han den också?
Hvad var hans Far, hans farfar då?
o
Alt ärligt folk. — — Ah altför gerna;
Men utan band! men utan stierna!
Men utan svarta fläcken bak!
Min Vän, Er yngling är ett vrak.
Ett vrak! det är at mycket våga:
I sjelfve då, om man törs fråga,
Hvad ären I? Hvem vi? jag ber,
Vi äro herrskap, som Ni ser.
Det blod i våra ådror rinner
Från packets vida skiljas lär;
Det är förnämt, det ädelt är;
Vi äro ju små Gudar här,
Som Ni af Vapenboken finner.
Alt till Er vördnad ger oss rätt:
Vi ha’ ej vett, men vi ha’ ätt;
Vi kunna ingen nytta gjöra,
Men vi oss myndigt veta föra;
Vi äga ingen skiklighet,
Ej stora verldens artighet,
Ej Borgarfolkets fria snille,
Ej våra bönders rena själ;
Men för vår lyster och vårt väl,
Vi allesammans dränka ville.
Sådana skulle Sanningen sjelf måla dem om hon misstrodde
Skaldekonsten. Ibland dessa ömkligheter, har jag likväl, som
jag redan sagt, mina roliga stunder här på orten. Hr. Paykull,
äfven så artig Poet som arbetsam läskarl, har hedrat mig med
en nära vänskap. Vi hafva denna sommar, ofta varit till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
