Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i. Olov Skötkonungs mynt.
Inskriften är på latin och lyder:
•Ola/ rex Swevor[um\» och »Godwine
m[onetarlus] *?[«] Slht\unum\». Det
betyder: »Olov svenskarnes konung» och
»Godwine, myntmästare i Sigtuna». —•
Olov Skötkonung var den förste
svenske konung, som lät prägla mynt.
Den helige Eskil, som även kom från England, skall
ha varit Södermanlands och Närkes apostel, och hans
minne lever ännu i namnet på staden Eskilstuna. Han säges
ha lidit martyrdöden vid den
källa utanför den nuvarande
staden Strängnäs, som ännu
bär hans namn. Där var då
en gammal offerplats. En
dag skulle svearnas konung,
som på den tiden var
hedning, offra där till de gamla
gudarna. Men Eskil
uppträdde mitt ibland de
beväpnade bönderna och
talade mot deras hedniske
konung. En hednisk
spåman säges då i vredesmod
ha slungat en sten i huvudet på missionären, och en annan
hedning skall ha krossat hans huvud med sin yxa.
I Västmanland skall en tredje engelsk missionär, den helige
David, ha verkat. Om honom förtäljes, att han fällde så
många tårar över hedningarnas hårdhet mot de kristna, att
hans ögon på ålderdomen blevo svaga. När han så en dag
skulle hänga upp sina handskar på en spik, tog han miste
och hängde dem på en solstråle. Och sedan skedde var dag
det undret, att solstrålen bar den helige mannens handskar.
Norrlands apostel var Sankt Stefan, sannolikt en svensk
yngling, som i Tyskland omvänts till kristendomen. Det
var en kraftig man, som icke var rädd för att med egna
händer bryta ned de gamla gudarnas altare. Men därför blevo
hedningarna så förbittrade på honom, att de till sist överföllo
honom i gränsskogen mellan Hälsingland och Gästrikland
och stenade honom till döds.
Kristendomen mildrar sederna. Ännu långt efter
det vårt land fått en kristen konung, var en stor del av
svenskarna hedningar. Det var inte så lätt att förändra
ett helt folks tänkesätt och seder. Nordborna längtade
efter äventyr, och det dröjde länge, innan missionärerna
kunde övertyga dem om att vikingafärderna voro dråp
och stöld. Svårt hade nordbon också för att lägga bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
