Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landsbygden över hela riket. Man skulle icke längre känna
sig som västgöte eller upplänning o. s. v. utan först och
främst som svensk. Vid samma
tid fingo alla rikets städer en
gemensam stadslag.
Digerdöden. På sommaren
1349 kom ett engelskt fartyg,
lastat med yllevaror, till
staden Bergen i Norge. Köpmän
gingo ombord och
tillhandlade sig tyger, och
urlastningen var snart i full gång.
Men medan den pågick,
insjuknade besättningen, och
inom kort var varenda man
död. Snart bröt samma
sjukdom ut i staden. Svarta bölder
slogo ut på kroppen, och snart
var den smittade död.
Pesten, »den store mandråparen»,
var kommen till Norden. Från
Asien hade den gått genom Europa
och skördat offer i
millioner. Dess namn var
svarta döden eller digerdöden (stordöden). Följande vår
nådde den hemska gästen Sverige. All mänsklig hjälp
var maktlös. Det fanns knappt ett hus, i vilket det
ej låg en död. Människorna gjorde botövningar och
lågo i brinnande böner för att avvärja himmelens
vrede. Prästerna skyndade från dödsbädd till
dödsbädd för att trösta, tills de själva föllo offer för
farsoten. Även munkar och nunnor visade ett verkligt
hjältemod, då de trotsade döden för att hjälpa sina
stackars medmänniskor. Också skördade farsoten
förhållandevis fler offer bland dem än bland andra
människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
