Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allmogen blir åter en makt i samhället.
Engelbrekt hade nu fyllt det värv, som han åtagit sig, nämligen
att befria landet. Men detta var ej nog. Man måste
också ordna med rikets styrelse för framtiden. Detta
1435 skedde på ett riksmöte i Arboga i^3S. Nu visade det sig,
vilken makt allmogen åter blivit. Det var bergsmän och
bönder, som med hjälp av många köpstadsmän befriat
Sverige. Därför vågade mötets deltagare ej trotsa
allmogens vilja utan beslöto, att Engelbrekt skulle fortsätta
att styra Sverige såsom rikshövitsman. Från Engelbrekts
tid blev det regel, att så viktiga frågor som att
bestämma om rikets styrelse ej fingo avgöras av
stormännen ensamma. Nej, nu skulle allmogen vara med
såsom i forna tider på landskapstingen. Sådana
viktiga riksmöten kallades riksdagar. De bestodo ej blott
av adelsmän och präster utan även av borgare, en eller
flera från varje stad, och några bönder från vart
landskap. De, som kommo till riksdag, kallades med
gemensamt namn ständer.
Engelbrekts död. Engelbrekts alla mödor för Sveriges
rike tärde på hans krafter. Han var sjuk och svag, då han
på Örebro slott kallades till en överläggning med riksrådet
i Stockholm. Men ingenting fick hindra honom. I sällskap
med sin hustru och några tjänare skulle han färdas över
Hjälmaren i båt, förbi Göksholm. Detta slott ägdes av
riksrådet Benkt Stensson Natt och Dag. Han hade förut
varit i tvist med Engelbrekt. Men strax före sin avresa
hade rikshövitsmannen fått besök av herr Benkt, som lovat
honom frid och säkerhet. Det löftet litade Engelbrekt på
och fruktade intet svek.
Mot aftonen lade han till vid en holme, som hörde till
Göksholm. Där beslöt han taga nattläger och lät sina
tjänare göra upp eld för natten. Men knappt hade
Engelbrekt och hans folk satt sig kring brasan, förrän Benkts son
Magnus Benktsson kommer roende dit.
När Engelbrekt får syn på båten, som styr mot holmen,
blir han glatt överraskad och säger: »Nu ska ni få se,
att herr Benkt vill visa mig vänskap och bjuda mig till sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
