Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på slottet. Tyvärr kan jag dock ej hälsa på honom för
min sjukdoms skull.»
Nu lägger båten till vid stranden. Men upp ur den
springer Magnus Benktsson med en yxa i handen. Han
rusar emot Engelbrekt, som står stödd på en krycka, och
ryter: »Skall jag då aldrig få fred för dig i Sveriges landi»
Engelbrekt svarar med matt röst: »Din fader och jag
ha lovat varandra frid och säkerhet. Jag hoppas han har
berättat det för dig.»
Men Magnus Benktsson vill icke höra på något tal om
frid och försoning utan hugger till den värnlöse mannen med
sin yxa. Först lyfter Engelbrekt sin krycka till skydd, men
mordvapnet träffar hans hand. Då söker den stackars sjuke
mannen undkomma sin hatfulle fiende. Men Magnus
Benktsson förföljer honom och ger honom dödshugget.
Detta hände ar 1^36. .Mördaren förde Engelbrekts maka
och tjänare fångna till Göksholm. När bönderna i trakten
fingo höra om det dåd, som skett i den sena våraftonen där
ute på holmen, rodde de dit och förde under tårar sin älskade
hövdings lik till graven.
Engelbrekts livsverk. Kort blev Engelbrekts
hjältebana men välsignelsebringande som få. Han har förenat
de skilda landskapens inbyggare till arbete för ett och samma
fosterland. Dalkarlar såväl som smålänningar,
upplänningar som västgötar kände nu för första gången riktigt
starkt, att de ägde ett gemensamt fädernesland att värna►
Svenskarna hade nu av fri vilja blivit ett folk. Genom
frihetskampen hade också de ofrälse stånden för all framtid
räddat sig från att bli livegna. I Danmark råkade
däremot bönderna på Själland och småöarna snart i ett
tungt beroende av godsägarna. Dessa kunde nämligen
tvinga sina underhavande att hela livet stanna kvar
på det gods, där de voro födda, och att där överta en
gård att bruka. Många herremän missbrukade denna
rättighet till att efter behag sälja »sina bönder» till
varandra. Det svenska folket däremot är, tack vare
Engelbrekt, ett av de få, vars allmoge aldrig varit någons
trälar. Även Norges bönder gjorde vid samma tid
uppror efter Engelbrekts föredöme och bevarade sin frihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
