Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:2 Tiden från 1660 till våra dagar jämte den världshistoriska bakgrunden till Sveriges historia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KARL XI:S FÖRMYNDARE
(1660—1672).
Mitt under brinnande krig gick Karl X Gustav
bort och lämnade riket i arv åt ett fyraårigt
barn, sonen Karl. Återigen fick vårt land en
förmyndarstyrelse. Den leddes även nu av de fem höga
riksämbetsmännen.
Förmyndarna lyckades snart skaffa landet fred efter
de ansträngande krigen.[1] Men deras sätt att regera
var inte bra. Det fanns tyvärr ingen sådan man som
Axel Oxenstierna i denna förmyndarregering. Här
var det för många, som ville spela herrar. Därför
blev regeringen oenig och svag. Men det värsta var,
att den inte kunde »rätta munnen efter matsäcken».
Riket led ännu av följderna av Kristinas slöseri och
Karl X:s krig. Reduktionen (sid. 150) hade
avstannat, när konungen var ute i fält, och de höga
herrarna i regeringen hade ingen lust att fortsätta den.
Tvärtom delade de ut nya förläningar, t. o. m. åt sig
själva. Därvid åberopade de sig på löften av den
avlidne konungen. Snart fanns det i statskassan ej ens
medel till de nödvändigaste utgifterna. Ämbets- och
tjänstemän fingo icke ut sina löner. De måste nästan
tigga hos myndigheter och enskilda personer för att få
något till sitt uppehälle. Följden blev, att många
av dem togo mutor och blevo lata och liknöjda i sitt
arbete. Soldaterna rymde i massa för att ej behöva
svälta ihjäl, och i hamnarna lågo dyrbara krigsfartyg
och ruttnade ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
