Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:2 Tiden från 1660 till våra dagar jämte den världshistoriska bakgrunden till Sveriges historia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastän adel och präster ägde var sin tredjedel av
statens jord. Av sina surt förvärvade inkomster fingo
bönderna knappt behålla en femtedel för sig och de
sina. Därför måste de också svälta och förmådde ej
sköta sin gårdar ordentligt. En ytterligare orättvisa
var, att adelsmännen ensamma hade rätt till alla
statens högre ämbeten med åtföljande höga avlöningar.
Den, som var ofrälse, fick hela sitt liv stanna i de lägsta
graderna, hur begåvad och bildad han än var.
Att klaga tjänade ingenting till. Då riskerade man
att bli inspärrad i Bastiljen i Paris eller något
annat fängelse och få sitta där hela livet. Och av
riksdagen var ingen hjälp att vänta •—- därför att
konungarna under lyS år hade aktat sig för att inkalla den.
Men till sist stod Ludvig XVI där utan en franc i
statskassan. Då fanns ingen annan råd än att
samman-1789 kalla étänderna. Den 1 maj 1789 samlades de i Paris.
Det året är ett av världshistoriens märkesår.
De ofrälse taga ledningen av riksförsamlingen. Nu
följde stora händelser slag i slag, och Europa hölls i
andlös spänning. Den franska riksförsamlingen var fördelad
på tre stånd: adel, präster och ofrälse eller »tredje
ståndet», såsom de kallades. De ofrälse kommo till riksdagen
med fast föresats att genomdriva reformer av det
ålder-domsskröpliga samhället. Skulle man bevilja skatter,
så borde de utgå efter rättvisare grunder och alla
föråldrade ståndsprivilegier avskaffas. Men hur skulle
tredje ståndet kunna genomdriva sina fordringar?
Visserligen hade det lika många riksdagsmän som adeln och
prästerna tillsammans, men vid föregående riksdagar
hade stånden överlagt i var sitt rum och haft var sin
röst. Under sådana förhållanden var det hopplöst för
de ofrälse att genomföra några reformer. Tredje
ståndets första fordran blev därför, att alla riksdagsmän
skulle bilda en enda föréamLing. Då skulle de ofrälse
med hjälp av en och annan reformvänlig präst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
