- Project Runeberg -  Sveriges historia för folkskolan. (11. uppl.) /
365

(1939-1940) Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:2 Tiden från 1660 till våra dagar jämte den världshistoriska bakgrunden till Sveriges historia ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

adelsman kunna driva sin vilja igenom. Nästan alla
ofrälse fransmän hade med förtjusning läst följande ord
i en skrift av en bland tidens mest uppburna författare:
»Vad är tredje ståndet?» —- »Allt.» —- »Vad har det
hittills varit?» *—* »Intet.»

Naturligtvis vägrade adel och präster att gå med
på de ofrälses fordran. Tredje ståndets medlemmar
satte da hårt mot hårt och förklarade, att de ensamma
voro de rättmätiga ombuden för franska folket. De gåvo
sig alltså själva namnet Frankrikes nationalförsamling
och förklarade sig berättigade att på egen
hand besluta om rikets
angelägenheter.

Då ingrep konungen. Han sammankallade hela
riksförsamlingen, höll ett strafftal till de ofrälse och
befallde stånden att genast åtskiljas samt följande dag
överlägga var på sitt rum. Därpå lämnade han salen.
Adel och präster lydde honom, men tredje ståndets
medlemmar stannade kvar. Och den hovman, som kom
för att erinra dem om konungens befallning, fick det
svaret från ståndets främste ledare: »Vi sitta här i
franska folkets namn och vika endast för bajonetter.»
Och Ludvig måste låta udda vara jämnt.

Bastiljen stormas. iVLen den svage konungen
vacklade snart åt andra hållet igen. Adel och präster
lyckades övertala honom att sammandraga trupper för att
kväsa nationalförsamlingen. Då beslöto parisarna att
möta våld med våld. Den 14 juli myllrade stadens
gator av upphetsade folkmassor, som ropade: »Till
Bastiljen 1» Det gamla fästet med sina hotfulla
kanonmynningar mellan tornens tinnar var sinnebilden för
tyranni och förtryck. Otaliga voro de olyckliga, som
till följd av en hemlig häktningsorder för alltid hade
försvunnit bakom Bastiljens murar. Med raseri
stormade beväpnade folkmassor mot fängelset och tvungo
besättningen att ge sig. Därefter bröto de ned sten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:32:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cgshff/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free