Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Överstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade sagt, att hon hade en charme som en fransyska. Och till och med general von Essen och andra, som hade varit
med på Gustav III:s tid, måste medge, att sådana middagar,
som de blev bjudna på hos överstinnan Ekenstedt, hade de
aldrig fått maken till, varken i fråga om maten eller
serveringen eller konversationen.
Överstinnan hade ett par döttrar, Eva och Jaquette. De var täcka och vänliga flickor, och de skulle ha blivit beundrade och omtyckta, varhelst i världen de hade kommit
att bo, men i Karlstad var det ingen, som så mycket som såg åt dem. Där blev de alldeles överglänsta av modern. Om de kom på en bal, så tävlade ungherrarna om att få dansa med överstinnan, men Eva och Jaquette, de fick sitta och klä väggarna. Och som förut är sagt, så var det inte bara näcken, som gav serenader utanför det Ekenstedtska huset,
men aldrig var det någon, som sjöng under döttrarnas fönster, utan endast under överstinnans. Unga poeter kunde
sitta och dikta vers till B. E., men ingen enda var det,
som satte ihop några strofer till E. E. eller J. E. De, som
ville vara elaka, påstod, att när det en gång hände, att
en underlöjtnant friade till lilla Eva Ekenstedt, så fick
han korgen, därför att överstinnan tyckte, att han hade
dålig smak.
Överstinnan hade också en överste, en präktig och bra karl, som skulle ha blivit högt uppskattad, vart han hade kommit, bara inte i Karlstad. I Karlstad, där jämförde man översten med överstinnan, och när man såg honom vid sidan av hustrun, som var så lysande och så ovanlig och så rik på infall och så spelande livlig, så tyckte man, att han såg
ut som en bondpatron. De, som var gäster i hans hus, brydde sig knappast om att höra på vad han sade, det var, som om de alls inte skulle ha sett honom. Det var inte tal om att överstinnan skulle ha tillåtit alla dessa, som svärmade
omkring henne, det minsta otillbörliga närmande, det fanns
ingenting att anmärka på hennes vandel, men att dra fram
mannen ur hans skymundan, det tänkte hon aldrig på. Hon
tyckte nog, att det passade honom bäst att få vara litet
obemärkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
