Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Överstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hon kände, att detta var det lyckligaste ögonblicket
i hennes liv.
Hon drog honom med sig in på gästgivargården, och nu kom förklaringen.
Nej, han hade inte ännu skrivit. Skrivningen skulle äga
rum följande dag. Men det oaktat hade han nu varit på väg till Karlstad för att råka henne.
— Du är en galenpanna, sade hon. Ämnade du resa fram och tillbaka på ett dygn?
— Nej, sade han, jag gav allting förlorat, men jag visste,
att detta måste göras. Det tjänade ingenting till att försöka. Jag kunde inte lyckas, förrän jag hade fått din förlåtelse.
— Men, min gosse, det hade bara behövts det minsta lilla ord i ett brev.
— Det har legat dunkelt och oklart över mig hela terminen, sade han. Jag har känt mig ängslig, jag har varit utan tillförsikt, men har inte vetat varför. Först i natt gick en
klarhet opp för mig. Jag hade sårat det hjärta, som klappar
för mig med så mycken ömhet. Jag kände, att jag inte kunde
arbeta med framgång, förrän jag hade gjort avbön hos min mor.
Överstinnan satt vid bordet. Hon lade ena handen över ögonen, som stod fulla av tårar, och sträckte den andra
mot sonen.
— Detta är underbart, Karl-Artur, sade hon, tala mer!
— Nåväl, började han, i samma förstuga som jag bor en annan värmlänning, som heter Pontus Friman. Han är en pietist, han umgås inte med andra studenter, och inte jag heller har haft någon beröring med honom. Men tidigt i morse gick jag in till honom på hans rum och sa honom hur det stod till med mig. ”Jag har den ömmaste mor, som någon kan äga”, sa jag. ”Men jag har sårat henne, och jag har inte bett henne om förlåtelse. Vad ska jag göra?”
— Och han svarade?
— Han svarade bara detta: ”Res genast till henne!” Jag
förklarade, att detta var min högsta önskan, men i morgon
skulle jag skriva pro exercitio. Mina föräldrar skulle helt
säkert ogilla, att jag försummade skrivningen. Men Friman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
