Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Överstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVERSTINNAN
om så skulle vara, och de sade, att det var sällan, som de
hade sett så många vackra flickor samlade. Och vad var
det här för en tillställning? Att bjuda ihop unga löjtnanter
och unga skönheter och inte låta dem dansa med varandra!
Men det var inte nog med att de unga längtade. Också
de gamla damerna och herrarna tyckte, att det var skada, att
inte ungdomen fick röra på sig, så att man hade något att
titta på. Här fanns ju den bästa musik, som stod att få i hela
Värmland. Här fanns den allra yppersta danssal. Varför
i all världen skulle man då inte få ta sig en sväng?
Den där Beate Ekenstedt, hon hade då med all sin
älskvärdhet alltid varit litet egennyttig. Hon ansåg nog, att hon
inte själv kunde vara med i dansen, sedan hon hade nått
upp till de femtio, och fördenskull måste nu hennes unga
gäster sitta och klä väggarna.
Överstinnan såg och hörde och kände och förstod, att alla
människor var missnöjda, och för en så god värdinna, som
alltid var van att ha det glatt och roligt på sina
tillställningar, var detta något outsägligt prövande och påkostande.
Hon visste, att nästa dag och många, många dagar
därefter skulle folk tala om det Ekenstedtska bröllopet och dra
fram det som ett exempel på den största tråkighet, som de
någonsin hade varit med om.
Hon bjöd till med de gamla. Hon gjorde sig så
älskvärd hon kunde. Hon berättade sina bästa historier, hon
kom med sina kvickaste infall, men de slog inte an. Man
brydde sig knappast om att lyssna till henne. Det fanns
ingen så gammal och tråkig fru med på bröllopet, att hon
inte satt och tänkte för sig själv, att bleve hon en gång så
lycklig, att hon finge gifta bort sin dotter, så nog skulle
ungdomen få dansa och de gamla även.
Överstinnan bjöd till med de unga. Hon föreslog dem,
att de skulle göra springlekar i trädgården. Men de bara
stirrade på henne. Springlekar på ett bröllop! Om hon inte
hade varit den hon var, skulle de ha skrattat henne rätt upp
i ansiktet.
När fyrverkeriet skulle brännas av, så bjöd herrarna
damerna armen och promenerade utefter älvstranden. Men
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
