Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Överstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
de unga paren bara släpade sig framåt. De gitte knappast
höja ögonen så mycket, att de kunde följa raketernas
stigande. De ville inte godkänna någon ersättning för det
nöjet, som de längtade efter.
Fullmånen kom också upp liksom för att förhöja det
glansfulla skådespelet. Den var inte som en skiva den
kvällen, utan den rullade upp på himlen så trind som en
boll, och ett kvickhuvud påstod, att den hade svällt upp
av förvåning över att se så många ståtliga löjtnanter och så
många sköna unga tärnor stå och stirra ner i älvvattnet så
dystra, som om de ginge med självmordstankar.
Halva Karlstad stod utanför trädgårdsstaketet för att se
på ståten. De såg ungdomarna driva omkring därinnanför
slappa och liknöjda, och de sade, att detta var det sämsta
bröllop, som de någonsin hade skådat.
Värmlands regementes musikkår gjorde sitt bästa. Men
som överstinnan hade förbjudit att spela dansmusik, för
annat fall trodde hon inte, att hon kunde hålla styr på ung
domen, så fanns det inte så värst många nummer på pro
grammet, utan samma stycken måste spelas om och om igen
Det vore inte rätt att säga, att timmarna släpade sig fram
Nej, tiden stod stilla. Minutvisarna på alla klockor rörde
sig i samma långsamma takt som timvisarna.
På älven utanför det Ekenstedtska huset låg ett par stora
Klarälvspråmar, och på en av pråmarna satt en
musik-älskande sjöman och spelade bondpolska på en gnällig,
hemgjord fiol.
Men alla de stackars människorna, som gick och plågades
i Ekenstedtska trädgården, de lystrade till, för detta var i alla
fall dansmusik, och i all hast smög de ut genom
trädgårdsporten, och i nästa ögonblick såg man dem svänga om i
bondpolska på den tjäriga bottnen av en Klarälvspråm.
Överstinnan lade snart märke till flykten och till dansen,
och hon förstod ju, att det inte gick an att låta de finaste
flickorna i Karlstad dansa på en smutsig lastpråm. Hon
skickade genast bud till ungdomen, att den skulle komma
in tillbaka. Men så överstinna hon var, så gjorde inte ens
den yngste underlöjtnanten min av att lyda order.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
