Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frieriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIERIET
Ja, men Schagerström ...
Ni förstår ju, att Charlotte Löwensköld, som redan hade
gått och väntat i fem år, inte kunde låta sig- nöja med detta.
Hon var ändå glad åt att fästmannen hade blivit skickad
till Korskyrka. Han bodde i prostgården, så att hon råkade
honom var dag, och hon trodde nog, att hon skulle kunna
lirka med honom, tills hon fick honom till lektor, liksom
hon hade fått honom till magister.
Men vi får ju inte höra något om Schagerström!
Ja se, varken Charlotte Löwensköld eller fästmannen hade
det allra minsta att göra med Schagerström. Han var av ett
helt annat slags folk. Han var son till en hög ämbetsman
i Stockholm, var rik själv och hade blivit gift med en
brukspatronsdotter från Värmland, som var arvinge till så många
bruk och gruvfält, att hemgiften kunde beräknas uppgå till
ett par miljoner. Till en början hade Schagerström varit
bosatt i Stockholm och bara under sommarmånaderna vistats
på något av Värmlandsbruken, men då hustrun efter ett par
år dog i barnsäng, hade han flyttat ner till Stora Sjötorp
i Korskyrka. Han sörjde och saknade och kunde inte stå
ut med att bo någonstans, där hustrun hade levat.
Schagerström var nästan aldrig ute på bjudningar, men för att få
tiden att gå tog han sig för att övervaka förvaltningen av de
många bruken, och Stora Sjötorp byggde han om och
förskönade, så att det blev det ståtligaste stället i Korskyrka.
Så ensam han var, höll han sig med många tjänare och levde
som en grand-seigneur. Och Charlotte Löwensköld visste, att
det var likaså troligt, att hon skulle ta ner sjustjärnorna
och sätta dem i sin brudkrona, som att hon skulle bli gift
med Schagerström.
Se, Charlotte Löwensköld, hon var av den sortens
människor, som alltid säger vad som faller dem in. Och en gång,
när det var bjudning i prostgården och många främmande
var församlade där, föll det sig så, att Schagerström for
förbi i sin stora öppna landå med präktigt svart fyrspann
och galonerad betjänt på bocken bredvid kusken. Och
naturligtvis rusade alla fram till fönsterna och följde
Schagerström nied ögonen, så länge man kunde se en skymt av
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
