Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prostgårdsträdgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
föraktade att försvara sig? Om någon trodde henne om ont,
sökte hon aldrig ta denne ur sin onda tro.
Men han lyssnade inte till denna lilla lugnande stämma.
Han trodde inte på den. Charlotte avslöjade med varje ord
hon yttrade nya djup av dålighet. Hör bara vad hon svarade!
— Kära Karl-Artur, fäst dig inte äå mycket vid det där,
att jag sa, att du skulle nå högt i graderna! Det var bara
ett skämt. Jag tror visst inte, att du kan bli varken domprost
eller biskop.
Han var redan förut sårad, upprörd. Nu, inför detta nya
angrepp, måste den lugnande stämman tiga. Blodet brusade
i hans öron. Hans händer darrade. Denna olyckliga berövade
honom makten över sig själv. Hon gjorde honom vansinnig.
Han visste, att han hoppade upp och ner framför henne.
Han visste, att han höjde rösten till skrik. Han visste, att
han sträckte upp armarna i luften och att underkäken
darrade. Men han försökte inte styra sig. Den avsky han
kände för henne var obeskrivlig. Den kunde inte tolkas
i ord. Den måste framträda i rörelser.
— All din uselhet är mig uppenbar, ropade han. Jag ser
dig sådan du är. Aldrig, aldrig, aldrig kommer jag att gifta
mig med en sådan som du. Det skulle bli mitt fördärv.
— Någon nytta har jag väl gjort dig, sade hon. Det är
väl ändå mig du har att tacka för att du är magister.
Alltifrån det, att hon hade sagt detta sista, var det inte
han själv, som svarade henne. Inte så, att han inte visste
vad han sade och samtyckte till det, men orden kom dock
överraskande och oväntade. De lades på hans tunga av en
annan än han själv.
— Se där! utropade han. Nu vill hon påminna mig om
att hon har väntat på mig i fem år och att jag följaktligen
är tvungen att gifta mig med henne. Men det tjänar till
ingenting. Jag ska aldrig gifta mig med någon annan än den,
som Gud utväljer åt mig.
— Tala inte om Gud! sade hon.
Han lyfte sin panna och böjde sig bakåt. Han läste i
skyarna.
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
