Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
alt gå hem, men ingen av dem kom upp på vägen. Han mötte
dem inte, fastän han såg och hörde dem.
Den arma, syndiga, gamla människan inom honom kom
nu med ett nytt påfund. Hon sade till honom, att Gud kanske
visade honom dessa två lättfärdiga kvinnor inte så mycket
för att pröva hans tro och hans mod som för att varna
honom. Kanske ville han låta honom förstå, att han
handlade dåraktigt och överdådigt.
Men Karl-Artur tystade ner den svaga, vacklande syndaren
inom sig och fortsatte vandringen. Skulle han vika för så
litet? Skulle han tro mer på sin egen rädsla än på Guds
makt?
Äntligen kom en kvinna gående emot honom på vägen.
Henne kunde han inte undvika.
Fastän hon ännu befann sig på något avstånd, såg han,
att det var Torpar-Matts-Elin, som hade ett eldmärke över
hela ansiktet. Ett ögonblick stod han stilla. Det var inte nog
med att den stackars flickan hade ett ohyggligt yttre. Hon
var kanske den fattigaste i socknen, utan både far och mor
och med tio oförsörjda syskon.
Han hade besökt henne i hennes torftiga stuga, full av
trasiga, smutsiga ungar, som den äldsta systern förgäves
strävade att kläda och föda.
Han kände ångestsvett framträda på pannan, men sedan
knäppte han sina händer och gick framåt.
— Det är för hennes skull, för att hon ska få hjälp, som
allt detta sker, mumlade han, medan de nu snabbt närmade
sig varandra.
Det var ett sant martyrskap, som öppnade sig för honom,
men han ville inte vika undan för något i den vägen.
För den fattiga flickan kände han ingen sådan motvilja,
som gästgivardottern och lagårdspigan hade uppväckt inom
honom. Om henne hade han inte hört annat än gott.
Emellertid, då det inte var mer än två steg mellan dem,
vek hon av från vägen. Någon hade ropat på henne inifrån
skogsdjupet, och hon försvann hastigt i busksnåren.
Men då Torpar-Matts-Elin sålunda var ur spelet, kände
han hur en ofantlig tyngd lyftes från hans bröst. Han kände
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
