Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DALKULLAN
och ville gå förbi honom. Men han skyndade sig att hejda
henne.
— Du får inte gå. Jag måste tala med dig. Sätt dig här
vid vägkanten!
Hon såg förvånad ut över denna uppmaning, men trodde,
att han ville handla sig till några av hennes varor.
— Int kan jag öppna påsen här på landsvägen.
Strax därpå gick ett ljus upp för henne.
— Men är det int du, som är prästen här i sockna? Jag
tyckte då, att jag såg dej i går på predikstoln.
Karl-Artur blev lycklig över att hon hade hört honom
predika och visste vem han var.
— Jo visst, det var jag, som predikade, men jag är bara
en hjälppräst, förstår du.
— Men du bor fäll i prostgårn? Jag är just på väg
dit. Kom du bara ut i köke, så får du köp hela påsen åv
mej.
Nu trodde hon, att han skulle ge sig till freds, men den
unge mannen stod alltjämt hindrande i hennes väg.
— Jag vill inte köpa dina varor, sade han. Jag vill fråga
dig om du vill bli min hustru.
Han uttalade dessa ord med ansträngd röst. Han kände
en stark rörelse. Han tyckte, att hela naturen — fåglarna,
trädens brusande löv, den betande boskapen — var
medveten om det högtidliga, som försiggick, att alla dessa höll
sig stilla för att invänta den unga kvinnans svar.
Hon vände sig hastigt emot honom, som för att se om
han menade allvar, men tycktes för övrigt ganska likgiltig.
— Vi kan mötas här på vägen klocka tie i kväll, sade
hon. Nu har jag mitt å tänk på.
Hon fortsatte framåt prostgården, och han lät henne gå.
Han visste, att hon skulle komma tillbaka och att hon skulle
svara ja. Var hon inte den brud, som Gud hade bestämt för
honom?
Själv var han inte i lynne att gå hem och sätta sig till
arbetet. Han vek av uppåt höjden, utmed vilken vägen
rundade sig. När han hade hunnit så pass långt in i snåren,
att ingen såg honom, kastade han sig ner på marken.
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
