Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morgonkaffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
varna. Hon fann, att alltsammans var utomordentligt härligt.
Tänk, att så där lägga sitt öde i Guds hand! Tänk, att slita
den älskade ur sitt hjärta för att kunna vandra i Jesu
fotspår! Karl-Artur blev visst inte avskräckt. Han blev tvärtom
uppmuntrad att gå vidare.
Och vem vet? Kanske att fru Sundler var fullt uppriktig?
Hon hade både Almquist och Stagnelius liggande på sitt
förmaksbord, och hon var romantiker från hjässan till
fota-bjället. Och här hade hon ett äventyr äntligen. Här hade
hon något, som hon kunde bli hänförd över.
I hela Karl-Arturs framställning fanns det bara en sak,
som oroade fru Sundler. Hur kunde det hänga ihop med
detta, att Charlotte hade sagt nej till Schagerström? Om
hon var så ivrig att uppnå världsliga fördelar, som
Karl-Artur påstod, och det ville fru Sundler alls inte bestrida,
varför hade hon då sagt nej till Schagerström? Vad kunde
hon vänta sig för gott av att säga nej till Schagerström?
Men bäst som fru Sundler satt och funderade på detta,
kom hon till klarhet. Hon begrep alltsammans. Hon begrep
Charlotte. Hon hade spelat ett högt spel, men Thea Sundler
begrep henne.
Charlotte hade genast ångrat, att hon hade sagt nej till
Schagerström, och hon hade önskat att bli fri för att kunna
ge den rike brukspatronen ett annat svar.
Därför var det, som hon hade ställt till med ett uppträde
och retat Karl-Artur till den grad, att han slagit upp med
henne. Det var förklaringen. Så var det, som det förhöll sig.
Denna sin upptäckt meddelade fru Sundler till Karl-Artur,
men han ville inte tro henne. Hon förklarade och bevisade,
han ville inte tro henne i alla fall. Men hon gav sig inte,
hon heller. Härvidlag dristade hon sig till att motsäga
honom.
När klockan slog tio och han skulle bege sig till mötet
med dalkullan, höll de ännu på att disputera om detta. Fru
Sundler hade inte vunnit mer, än att Karl-Artur måhända
var litet tvivlande. Men hon för sin del hade kvar sin
visshet. Hon bedyrade, att nästa dag, eller åtminstone en av de
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
