Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sockerskålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCKERSKÄLEN
Ekenstedt, och det såg ju alldeles naturligt ut, att hon hade
bjudit Karl-Arturs syster till prostgården för några veckor.
Jaquette Ekenstedt fick dela rum med Charlotte, och de
två flickorna blev ofantligt goda vänner. I synnerhet var
det Jaquette, som till den grad älskade Charlotte, att man
kunde tro, att hon hade kommit till Korskyrka mera för
hennes skull än för broderns.
Och då Jaquette väl var hemrest, kom ett brev från
överstinnan till prostinnan Forsius i Korskyrka, som
Charlotte fick läsa. Det innehöll en bjudning till Charlotte att
komma till Karlstad och hälsa på Jaquette. Överstinnan
skrev, att Jaquette inte gjorde annat än talade om den unga,
förtjusande flickan, som hon hade råkat i prostgården. Hon
formligen längtade efter henne och hade beskrivit henne så
entusiastiskt, att hon också hade gjort sin kära mamma
nyfiken på att få se henne.
Överstinnan skrev, att hon för sin del alldeles särskilt
intresserade sig för Charlotte, därför att hon var en
Löwen-sköld. Den unga flickan hörde visserligen till den yngre
grenen, som aldrig hade blivit baroniserad, men
ursprungligen härstammade hon dock från den gamle generalen på
Hedeby, så att det fanns ett litet släktskapsband mellan dem.
Så snart Charlotte hade läst brevet, sade hon genast ifrån,
att hon inte ville resa. Hon var inte dummare, än att hon
förstod, att prostinnan först, och nu sedan Jaquette, hade
avlagt rapport till överstinnan om henne och Karl-Artur
och att hon nu skulle skickas in till Karlstad, för att
överstinnan skulle själv få se och döma om hon kunde bli
en lämplig svärdotter.
Men prostinnan, och framför allt Karl-Artur, hade
övertalat henne att resa. Karl-Artur och hon var hemligt förlovade
vid det laget, och han sade, att han skulle bli henne evigt
tacksam, om hon uppfyllde moderns önskan. Han hade ju
blivit präst mot föräldrarnas vilja, och fastän det inte kunde
komma i fråga, att han bröte förlovningen med henne, vad
de än tyckte, så ville han helst slippa att göra dem ny sorg.
Och att de skulle bli förtjusta i henne, bara de finge se
henne, det visste han. Han hade aldrig sett någon ung flicka.
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
