Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sockerskålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
som så väl som Charlotte förstod sig på att umgås med äldre
människor. Det var därför, att han hade märkt hur god hon
var både mot det gamla prostfolket och mot alla andra
åldringar, som han först hade kommit att fästa sig vid henne.
Nej, om hon bara ville resa till Karlstad, så skulle allt
gå bra.
Hur han nu hade talat och bett, så hade han till sist fått
hennes löfte att anta bjudningen.
Det var en hel dagsresa in till Karlstad, och som det
inte gick an, att Charlotte reste ensam, så hade prostinnan
ställt om, att hon fick en plats i vagnen hos brukspatron
Mobergers, som skulle fara in till staden på ett bröllop.
Med otaliga visa råd och förmaningar hade hon därpå
skickat av henne, och Charlotte hade ju lovat att vara
förståndig.
Men detta, att sitta en hel dag i den täckta vagnen på det
smala baklängessätet och stirra på herrskapet Mobergers,
som sov i var sitt hörn, var kanske inte den bästa
förberedelse för Karlstadsvistelsen.
Fru Moberger tyckte, att det drog, och ville på inga
villkor ha öppet på mer än en sida av vagnen och ibland
inte ens det. Och ju varmare och kvalmigare det blev i
res-vagnen, dess bättre sov hon. Till en början hade Charlotte
försökt att få i gång ett samtal med reskamraterna, men
herrskapet Mobergers hade haft mycket att ställa med, de,
innan de for hemifrån, och nu ville de vila.
Charlottes små fötter hamrade och hamrade mot
vagnsgolvet, utan att hon visste av det en gång. Men rätt som
det var, vaknade fru Moberger och frågade om hon inte
kunde vara så beskedlig att hålla sig stilla.
Vid gästgivargårdarna plockade Mobergers fram sin
matsäck, åt själva och glömde visst inte bort att bjuda
Charlotte. De var mycket vänliga mot henne under hela resan,
men i alla fall var det nog ett under, att de kom fram till
Karlstad med henne.
Ju längre hon satt och våndades i värmen, dess mer
missmodig blev hon. Hon företog ju färden för Karl-Arturs
skull, men rätt som det var, tyckte hon, att hela kärleken
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
