Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sockerskålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
dit ströskeden. Och så satte hon sig till rätta på stolen och
stirrade rakt ut på bordssällskapet, färdig att ta emot
stormen.
— Jaquette, sade översten, kanske du vill ta din väninna
med upp på ditt rum!
Men överstinnan höll avvärjande upp handen.
— Nej, nej, nej, för all del, sade hon, mte på det viset!
Hon satt tyst ett par ögonblick liksom för att tänka efter
vad hon skulle säga. Därpå fick hon en liten munter glimt
i de söta ögonen och började tala. Men hon vände sig inte
till Charlotte, utan till domprosten.
— Har kusin hört hur det tillgick, då min faster
Clemen-tine blev gift med grev Cronfelt? Fäderna å ömse håll hade
råkats vid riksdagen i Stockholm och kommit överens om
partiet, men då allt var klappat och klart mellan dem, sa
den unga greven ifrån, att han åtminstone ville se sin
tillkommande, innan han gick in på saken. Men faster
Clemen-tine satt hemma på Hedeby, och som det skulle ha väckt
uppseende, om hon helt hastigt hade blivit hämtad till
Stockholm, så bestämdes det, att greven skulle fara till Bro socken
och se henne i kyrkan. Nå, kusin, min faster Clementine
hade ingenting emot att bli gift med en ung, vacker greve,
men hon hade fått reda på att han skulle komma till kyrkan
för att titta på henne, och hon tyckte inte om att så där
bli utställd till beskådande. Helst hade hon inte alls gått
i kyrkan den söndagen, men dåförtiden kom det inte i fråga,
att barn satte sig opp emot vad föräldrarna hade bestämt.
Hon fick lov att göra sig så fin hon någonsin kunde och
gå och sätta sig i den Löwensköldska bänken, för att grev
Cronfelt och en vän till honom skulle kunna mönstra henne.
Men vet kusin vad hon gjorde? Jo, när klockarn tog opp
psalmen, så började hon sjunga med hög röst, men alldeles
falskt. Och detta höll hon i med psalm efter psalm, till dess
att gudstjänsten var slut. När hon sedan kom ut på
kyrkbacken, då stod grev Cronfelt där och bugade sig för henne.
"Jag får be om nådig förlåtelse", sa han. "Jag förstår nu,
att en fröken Löwensköld inte kan låta bese sig som en
häst på en marknad." Därmed gick han för den gången,
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
