Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppe bland skyarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
Men inte ett ögonblick funderade hon på att vända om.
Att gå ur vägen för en hop skvallersystrar skulle ju inte
ha kommit i fråga även under vanliga förhållanden, så
mycket mindre då denna förmiddag, då hon var fullkomligt
känslolös för allt, vad tadel hette.
Det blev alldeles stilla i det stora rummet, där de
namns-dagsfirande damerna höll till, då de nya gästerna anlände.
Endast en gammal fru, som mycket ivrigt höll på att
förklara något för sin granne och satt med pekfingret högt
upp-lyftat, utropade ännu:
— Ett mer, syster lilla! Vad hände inte häromdagen!
Alla människorna såg förlägna ut. Man hade nog inte
väntat, att fruntimmerna från prostgården skulle infinna sig.
Apotekarfrun skyndade emellertid välkomnande emot dem,
och prostinnan Forsius, som ingenting visste om allt det,
som Charlotte och Karl-Artur hade ställt till, kände sig
fullkomligt obesvärad, fastän hon nog märkte, att någonting
var på tok. Så gammal hon var, var hon mjuk i knäna som
en dansös, och hon gjorde nu först en stor reverens för hela
sällskapet. Sedan gick hon omkring och hälsade på var och
en särskild under ständigt nigande. Charlotte, som tyckte
sig mötas av ett illa dolt ogillande, följde i hennes spår.
Hennes nigningar var betydligt mindre djupa än prostinnans,
men med denna var ju i alla fall ingen tävlan möjlig.
Den unga flickan märkte snart, att alla undvek henne. Då
hon hade fått sin kopp kaffe och tagit plats vid ett av
fönsterborden, kom ingen och satte sig på den lediga stolen
mittemot. På samma sätt gick det, då kaffet var drucket och
virkningar och broderier plockades fram ur redikyler och
pirater. Hon fick sitta där ensam, utan att någon tycktes
märka, att hon ens fanns till.
Runtomkring henne satt grupper av damer, som stack
huvudena samman, så att spetsarna och krusen på deras
stora tyllmössor trasslade sig samman. Alla sänkte rösterna
för att inte höras av henne, dock uppfattade hon gång på
gång deras ivriga: "Ett mer, syster lilla, ett mer! Vad hände
inte häromdagen!"
Nu berättade de alltså för varandra, att hon först hade
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
