Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schagerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
förlora tålamodet med den gamles försök att spela okunnig.
Förlåt, farbror, men jag ser ju tydligt, att farbror har
tjänstgjort som postillon d’amour.
Den lille prostgubben sträckte upp sig. Han blev stel och
högtidlig.
— Vi ska gå hit in till mig, sade han. Vi får lov att gå
till botten med den här saken.
Ögonblicket därefter, då de var placerade, prosten vid
skrivbordet, Schagerström i ett soffhörn längre inåt rummet
och Karl-Artur i en gungstol nära dörren, vände sig prosten
till sin adjunkt.
— Det är alldeles riktigt, min fina bror, att jag i går
tillrådde min systerdotterdotter att antaga brukspatron
Schagerströms anbud. Hon har väntat på dig i fem år. Jag
har en gång i sommar frågat dig om du inte ville ta något
steg för att möjliggöra er förening, och du har svarat nej.
Du minns kanske, att jag då förklarade, att jag skulle göra
allt, som i min förmåga stod, för att förmå Charlotte att
bryta er förbindelse. Charlotte äger inte ett öre, och då jag
faller ifrån, står hon alldeles utan huld och skydd. Du vet
var du har mig, och jag gör mig intet samvete av att jag
rådde henne, som jag gjorde. Men hon gick efter sitt eget
huvud och sa nej, och därmed var saken avgjord och har
inte vidare varit på tal mellan oss, ser du, min fina bror.
Schagerström satt borta i sitt soffhörn och gav akt på
unge Ekenstedt. Det var något i Karl-Arturs sätt, som
misshagade honom. Han satt tillbakalutad och svängde
gung-stolen fram och åter, liksom ville han visa, att den gamle
mannens ord inte var värda någon vidare uppmärksamhet.
Gång på gång sökte han avbryta honom, men prosten
fortfor med sina förklaringar.
— Du ska få tala sedan, min fina bror, du ska få tala,
så länge du vill, men nu är det min tur. När jag for till
Stora Sjötorp i dag, visste jag inte, att er förlovning var
uppslagen, och mitt ärende var inte att bjuda ut Charlotte
till brukspatron Schagerström. Jag for dit, därför att jag
ville ha fred i församlingen och därför att jag för min del
tyckte, att brukspatron Schagerström kunde ha skäl att vara
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
