Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Straffpredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRAFFPREDIKAN
Husjungfrun infann sig nästan i detsamma för att anmäla,
att middagen var serverad. Man fick alltså ännu en
anledning att uppskjuta räfsten med Charlotte.
Middagen intogs under tryckande tystnad. Det var likaså
skralt med aptiten som med humöret hos de fyra
bordskamraterna. Fat och karotter togs ut nästan lika fulla, som
då de hade burits in. Man satt där, endast för att det skulle
så vara.
Då måltiden var slut och Charlotte och Karl-Artur hade
försvunnit åt var sitt håll, påyrkade prostinnan bestämt, att
prosten inte skulle försumma den vanliga middagsluren för
Charlottes skull. Det var minsann ingen brådska med att
läxa upp Charlotte. Hon fanns i huset. Henne kunde han
när som helst komma till tals med.
Prosten var k^mske inte så särdeles svår att övertala. Men
i alla fall hade det nog varit bättre, om han hade upptagit
striden genast, ty inte förr var han vaken från
middagssömnen, än ett brudpar infann sig, och kontrahenterna var
mycket ivriga att bli vigda av prosten själv. På så sätt
upptogs tiden ända till kaffedags, och just som man steg
upp från kaffebordet, kom kronofogden vandrande för att
spela bräde. De båda gubbarna satt och dunkade med sina
brickor ända till liggdags, och så var det slut med den
dagen.
Men uppskjutet är inte försummat. På onsdagen såg
prosten fullkomligt kry ut. Nu fanns det intet hinder för
att han skulle ta Charlotte i upptuktelse.
Ack, men mittpå förmiddagen upptäckte prostinnan sin
man i färd med att rensa ett grönsaksland, där tistlarna
höll på att ta överhanden. Hon skyndade ut till honom.
— Ja, jag vet, att du tycker, att jag ska tala med
Charlotte, sade han, så snart som han fick syn på henne. Jag
tänker inte på annat. Hon ska få sig en läxa, som hon aldrig
har hört make till. Jag gick bara hit ut i trädgården för att
bättre få tankarna i gång.
Prostinnan vände med en lätt suck tillbaka in i sitt kök.
Hon hade händerna fulla av arbete. Man befann sig ju i slutet
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
