Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De avklippta lockarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
— Kan jag inte få bo där nere hos Karl-Artur? frågade
hon. Om jag hade honom i nästa rum, skulle jag kanske
inte tänka på den förskräckliga människan. Kära Regina,
vände hon sig till prostinnan, om du vill, att jag ska stanna,
så låt mig bo i flygeln! Du behöver inga anstalter göra.
Bara en säng, ingenting annat än en säng.
— Inte begriper jag varför du inte likaså gärna kan bo
i det vanliga gästrummet, knotade prostinnan, men allting
är bättre, än att du far din väg.
Hon var verkligen ganska förargad. Medan resvagnen
rullade ner till flygeln, mumlade hon något om att den där
Beate Ekenstedt, så fin hon än ville vara, inte hade någon
riktig belevenhet.
När hon åter kom in i matsalen, såg hon, att Charlotte
stod vid ett öppet fönster. Hon hade tydligen hört
alltsammans.
— Ja, du hörde väl, att hon inte ville råka dig, sade
prostinnan. Hon ville inte en gång sova under samma tak
som du.
Men Charlotte, som inte på länge hade haft en så lycklig
stund som denna, då hon hade bevittnat det kärleksfulla
mötet mellan mor och son, stod där nöjd och småleende.
Nu visste hon, att hennes uppoffring inte hade varit
förgäves.
— Jag får väl hålla mig undan då, sade hon med det
största lugn i världen och gled ut ur rummet.
Prostinnan höll på att kvävas. Hon måste in till Forsius.
— Vad säger du om detta? Karl-Artur och organistfrun
måtte i alla fall ha rätt. Hon hör, att Beate Ekenstedt inte
vill sova under samma tak som hon, och hon småler och
ser så belåten ut, som om hon hade blivit utsedd till
drottning av Spanien.
— Seså, min hjärtevän, sade prosten, var lugn ännu en
liten tid! Förlåten börjar höja sig. Jag är säker om att
överstinnan kommer att hjälpa oss ur våra bekymmer.
Prostinnan fruktade, att hennes Forsius, som allt hittills
genom Guds stora nåd hade fått behålla sina själskrafter.
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
