- Project Runeberg -  Charlotte Löwensköld /
128

(1925) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De avklippta lockarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD

Men överstinnan ville på inga villkor låta stänga in sig
i rummen på övre botten, vilka onekligen var mycket mindre
trevliga än de, som var i bruk varje dag. Hon föredrog
att sitta kvar i matsalen och fortfor att med samma höga
röst tala om Charlotte. Vad företog hon sig, var höll hon
till med sitt arbete? Såg det ut, som om hon skulle vara
lycklig över att bli gift med Schagerström ?

På en gång fick överstinnan tårar i rösten.

— Jag har verkligen älskat henne så högt, utropade hon.
Allt utom detta skulle jag ha väntat mig av henne, allt utom
detta.

Prostinnan hörde hur en sax klirrande for i golvet där
inne i skänkrummet. "Nu kan hon väl inte sitta och höra
på detta längre", tänkte hon, "nu kommer hon väl inrusande
och försvarar sig." Men ingenting mer hördes av.
Charlotte kom inte.

Äntligen avbröts den pinsamma situationen, därigenom
att Karl-Artur kom tillbaka från kyrkbyn i sällskap med
Thea Sundler. Överstinnan begav sig då genast ut i
trädgården med fru Sundler och sonen, och prostinnan skyndade
ut i köket för att hacka socker, lägga upp småbröd och
mala kaffe. Allt det där hade hon kanske kunnat slippa att
syssla med, men hon tyckte, att det lugnade henne.

Under tiden grubblade hon över brevlappen, som
Charlotte hade skickat sin svärmor. Varför hade hon skrivit så
kortfattat? Hon erinrade sig, att Charlotte hade kommit
till frukosten en dag med nerbläckade fingrar. För att
skriva den enda raden till överstinnan hade hon väl inte
behövt bläcka ner sig till den grad. Hon måtte ha skrivit
ännu ett brev. Och på tisdagen var det? Dagen efter det
första frieriet. Det där var något, som hon fick lov att
reda ut.

Emellertid sände hon husjungfrun att duka kaffebord
i stora syrenbersån. Det skulle bjudas på elvakaffe i dag
för det fina främmandets skull.

"Charlotte måtte ha skrivit ett långt brev", tänkte
prostinnan. "Var har hon gjort av det? Har hon skickat av
det? Eller har hon rivit sönder det?"

128

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:33:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/charlowe/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free