Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyckans gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYCKANS GUNSTLING
sig alldeles på egen hand. Från första stund insåg
Schager-ström, att det för honom inte var annat att göra än att
hålla sig i skymundan och inte låta någon människa få en
aning om hans kärlek. För honom var det bara att sitta
stilla och se på, när unga löjtnanter och studenter kom i
stora skaror till Kronbäcken om jular och somrar för att
göra henne sin uppvaktning. För honom var det att bita
ihop tänderna och hålla nävarna i styr, när de andra skröt
med att de hade dansat med henne så och så många gånger
under en och samma kväll, att så och så många
kotiljongs-dekorationer hade de fått av henne, och så och så många
vänliga blickar och leenden hade hon gett dem.
Det var inte mycken glädje med den utmärkta platsen,
när han på samma gång fick den olyckliga kärleken att dras
med. Den följde honom under arbetet om vardagarna och
under jakten om söndagarna. Den enda stund, då han var
någorlunda fri från kärleksvåndan, det var, då han satt och
läste om gruvdrift och bergshantering i ett par stora luntor,
som låg på kontorshyllan, och som det visst aldrig förr hade
fallit någon människa in att bläddra i.
Nå ja, långt efteråt hade han ju förstått, att den olyckliga
kärleken hade varit en uppfostrare, den också, men han
kunde aldrig riktigt försona sig med den. Den hade varit
alltför tung att uthärda.
Den unga flickan, som han tyckte om, var varken vänlig
eller ovänlig mot honom. Som han inte dansade och aldrig
gjorde något försök att närma sig henne, så hade hon just
aldrig något tillfälle att tala vid honom. Men en
sommarkväll hade man roat sig med dans uppe i stora salongen
på Kronbäcken, och Schagerström hade som vanligt stått
borta vid dörren och följt sin kära älskade med ögonen.
Aldrig skulle han glömma hur bestört han hade blivit, då
hon under ett uppehåll mellan danserna hade kommit bort
till honom.
— Jag tycker, att herr Schagerström ska gå och lägga
sig, hade hon sagt. Klockan är tolv, och herr Schagerström
ska ju i arbete igen klockan fyra. Vi andra, vi kan få sova
till middag, om vi har lust.
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
