Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyckans gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
Han lomade ögonblickligen av ner till kontoret. Han
kunde så väl förstå, att hon hade tröttnat på att se honom
stå och hänga vid dörren. Hon hade talat vänligt och sett
vänlig ut, men att tyda saken så, att hon skulle hysa någon
välvilja för honom och tycka, att det var synd, att han
skulle stå där och trötta ut sig onödigtvis, del kunde inte
falla honom in.
En annan gång hade de varit ute på fiske, hon och ett
par av de vanliga kurtisörerna, och han, Schagerström, hade
suttit vid årorna. Det var en varm dag, och båten var ganska
tung, men han hade i alla fall känt sig lycklig, därför att
hon hade haft sin plats i aktern mittframför honom, så att
han hela tiden hade kunnat hålla blickarna fästa på henne.
Vid hemkomsten, när de lade till vid bryggan och han
hjälpte henne ur båten, hade hon ganska vänligt tackat
honom för rodden, men därpå hade hon tillagt, liksom rädd,
att han skulle missförstå hennes vänlighet:
— Jag kan inte förstå varför inte herr Schagerström går
igenom bergsskolan i Falun. När man är son till en
president, kan man väl inte nöja sig med att inte bli något
annat än bruksbokhållare.
Naturligtvis hade hon lagt märke till hur han under
roddturen hade slukat henne med ögonen. Hon hade förstått hur
han tillbad henne, hon hade känt sig besvärad och ville ha
bort honom. Att ta hennes uppmaning som ett bevis för att
hon hyste intresse för hans framtid, att hon hade hört av
sin förmyndare, att det skulle kunna bli en duktig
brukskarl av Schagerström, om han bara finge den rätta
utbildningen, ja, att hon kanske hade tänkt ut detta för att på
så sätt minska klyftan mellan henne och honom, mellan
bruksbokhållarn och brukspatronsdottern, nej, det ingick
inte i hans föreställning.
Men eftersom hon önskade det, så skrev han till
föräldrarna och bad om deras hjälp att få gå igenom
bergsskolan, och han fick verkligen vad han begärde. Det kunde
ha varit roligare att ta emot pengarna, om inte fadern
samtidigt hade skrivit, att han hoppades, att han skulle sköta
sig bättre, än han hade gjort i Klara skola i Stockholm,
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
