Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domprostinnans begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
företog han nödiga åtgärder. Dalkullans vanliga kvarter
upptäcktes mycket snart, men varken hon eller Karl-Artur
fanns där. Alla andra ställen, där dalfolk brukade hålla
till, genomsöktes, nattvakten fick tillsägelse att efterspana
Karl-Artur, men allt förgäves.
Rätt snart sänkte sig mörkret över staden, och sedan
föreföll det omöjligt att uträtta något. I denna stad, som hade
så trånga och mörka gator, där husen stod så
sammanträngda, där kåkar och uthus av det besynnerligaste slag
var hopade intill varandra, där erbjöd varenda gård en
massa gömställen, och utsikten att där spana upp någon var
ytterst ringa.
Schagerström fortfor dock att ströva omkring på gatorna
flera timmar. Han hade överenskommit med mamsell
Jaquette, att om Karl-Artur möjligen skulle komma hem,
skulle hon sätta ut ett ljus i vindsfönstret, så att man inte
behövde fortsätta sökandet längre än nödigt, men detta
tecken blev inte synligt.
Det var redan långt över midnatt, då Schagerström hörde
snabba fotsteg närma sig. Han anade vem det var, som
nalkades. Snart kände han vid det rödaktiga skenet från en
gatulykta igen den tunna gestalten, och som Karl-Artur
gick åt rätt håll, brydde han sig inte om att tilltala honom,
utan nöjde sig med att följa honom hela gatan utför ända
fram till det Ekenstedtska huset.
Han såg honom inträda där och förstod ju, att han nu inte
kunde lämna någon vidare hjälp, men en stor nyfikenhet att
få veta hur mötet mellan mor och son skulle avlöpa tvang
honom framåt. Han öppnade dörren ett par ögonblick efter
Karl-Artur och trädde in i förstugan.
Där stod husets son redan omgiven av alla de sina. Det
tycktes, som om ingen skulle ha haft ro att gå till sängs.
Översten kom med ett ljus i handen och lyste på sonen, som
om han ville säga: "Är det du eller någon annan?" De
båda systrarna kom ilande utför trappan med håret i
papil-jotter, men eljest fullt klädda. Hushållerskan och kalfaktorn
skyndade till från köket.
Det hade säkert varit Karl-Arturs mening att helt stilla
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
