Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lördagen: morgon och förmiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWENSKÖLD
Till sist nämnde brevskrivaren, att översten hade bett
honom underrätta Charlotte om allt detta, och citerade
ordagrant den gamle mannens yttrande, att Charlotte var den
enda människa i världen, som kunde hjälpa hans stackars
hustru och hans stackars son.
Han avslutade sitt brev med följande rader.
"Jag lofvade Öfversten att utföra hans uppdrag, men
knappast var jag återkommen till mitt qvarter, förrän jag
påminde mig, att jag icke borde besvära Er, min nådiga
Fröken, med min närvaro. Jag beslöt därför att icke gå till
sängs, utan använda det återstående af natten till att
ned-skrifva dessa rader. Jag ber Er förlåta, att de ha blifvit så
många. Det är kanske vissheten om att de skola blifva lästa
af Er, som har kommit pennan att löpa.
Det är långt lidet fram på förmiddagen. Min resvagn har
stått förspänd i flera timmar, men ännu måste jag tillägga
ett par ord.
Vid flera tillfällen har jag iakttagit unge Ekenstedt, och
jag har stundom hos honom förmärkt en snillrik och ädel
anda, som ger löften om framtida storhet. Men ibland har
jag också funnit honom hård, nästan grym, lättrogen,
lätt-retad, i saknad af sansadt omdöme. Jag vill underställa Er^
min nådiga Fröken, min förmodan, att den unge mannen
är utsatt för ett dåligt inflytande, som på ett skadligt sätt
påverkar hans caractére.
Ni, min Fröken, är nu i Er fästmans ögon upprättad,
rentvådd från alla misstankar. Då Ni och han dagligen råkas,
förefaller det omöjligt, att han kan förbli okänslig för Er
tjuskraft. Det goda förhållandet mellan Er båda torde helt
säkert om en kort tid återställas. Er ödmjuke tjenares lifliga
förhoppning är åtminstone, att Er lycka, som genom mig har
blifvit störd, skall åter väckas till lif. Men tillåt en man,
som älskar Er och önskar Er fullkomliga sällhet, varna Er
för det inflytande, hvarom jag har talat, och råda Er att
om möjligt aflägsna detsamma.
Tillåter Ni mig ännu ett ord?
Jag behöfver icke säga Er, att Öfverstens bön till Er
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
