Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lördagen: morgon och förmiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖRDAGEN: MORGON OCH FÖRMIDDAG
Därmed nickade hon vänligt till farväl och öppnade
dörren för att på allvar gå sin väg.
När hon kom ut i den lilla förstugan, målte hon
emellertid ha upptäckt, att ena skobandet hade lossnat. Hon böjde
sig ner och knöt om det. Hon knöt för säkerhets skull också
om det andra. "Jag måste ge henne tid att fundera på saken",
tänkte hon. "Om det är så, att hon älskar honom, kommer
hon inte att låta mig gå, men älskar hon honom inte ..."
Medan hon ännu stod böjd över sin sko, kom fru Sundler
ut i förstugan.
— Kära Charlotte, sade hon, skulle du inte vilja stiga
in igen? Jag kom att tänka på att du aldrig förr har varit
inom mina dörrar. Får jag inte lov att bjuda på ett glas
hallonsaft? Du ska inte gå utan att ha fått något till livs.
Det vore att bära ut hemtrevnaden, som man brukar säga.
Charlotte, som äntligen hade fått skobandet knutet, reste
sig och tackade ganska vänligt. Hon hade alls ingenting
emot att stiga in i det nätta förmaket och vänta där några
minuter, medan fru Sundler sprang ner i källaren efter
saften.
"Thea är åtminstone inte dum", tänkte den unga flickan.
"Det är i alla fall en tröst."
Fru Sundler blev borta rätt länge, men Charlotte tog inte
detta som ett dåligt tecken. Hon väntade tåligt och stilla.
I ögonen hade hon samma blick som en fiskare, då han ser
fisken kretsa kring den utslängda kroken.
I sinom tid återkom värdinnan med saft och litet
bakverk. Charlotte slog i åt sig av den mörkröda hallonsaften,
tog en pepparkaka och började knapra på den, medan hon
lyssnade till fru Sundlers ursäkter för att hon hade dröjt
så länge.
— En sådan utmärkt pepparkaka! sade Charlotte. Den
måtte vara gjord efter din mammas recept. Hon ska ju ha
varit en riktig Kajsa Varg. Det är bra roligt för dig, att
du har så god hand med matlagning. Karl-Artur får bestämt
bättre traktering hos dig än i prostgården.
— Å, visst inte. Charlotte får komma ihåg, att vi är
fattigt folk. Men, Charlotte, låt oss inte tala om sådana här
21. — Lagerlöf, Löwensk. ringen — Charl. Löwensk. 225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
