Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lördagen: morgon och förmiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
— Du har verkligen ett bra trevligt förmak, sade hon.
Jag undrar inte på att Karl-Artur trivs här så väl.
Fru Sundler teg. Hon visste inte vart Charlotte nu ville
komma.
— Jag kan förstå hur ni har det här om kvällarna, sade
Charlotte. Din man sitter vid pianot, här står du och sjunger,
och Karl-Artur slår sig ner i någon av de där sköna
länstolarna och lyssnar till musiken.
— Ja, sade fru Sundler, alltjämt oviss om vart detta
skulle bära hän. Ja, vi har det mycket trevligt, alldeles som
Charlotte säger.
— Ibland kanske Karl-Artur också bidrar till
underhållningen, sade Charlotte. Han läser något skaldestycke, eller
han berättar för er om den där lilla grå prästgården, som
han önskar sig.
— Ja, upprepade fru Sundler, både min man och jag är
mycket lyckliga över att Karl-Artur hedrar vårt ringa hem
med sina besök.
— Om ingenting kommer emellan, så kan ju den lyckan
fortsätta i många år, fortfor Charlotte. Karl-Artur gifter sig
väl inte så snart med sin kulla. I prostgården kommer han
att finna det mycket ensamt. Han kan behöva en sådan här
behaglig tillflyktsort.
Fru Sundler stod tyst. Hon var idel öra, idel
uppmärksamhet. Hon förstod, att Charlotte hade någon mening med sina
yttranden, men hon hade ännu inte kommit underfund med
den.
— Om jag hade stannat kvar i prostgården, sade
Charlotte med ett lätt skratt, så hade jag kanske ibland kunnat
förströ en ledig stund för honom. Jag vet ju, att han inte
mer älskar mig, men vi behöver ju inte leva som hund och
katt fördenskull. Jag kunde ju hjälpa honom att ordna med
barnhemmet till exempel. När man så där måste råkas
dagligen, så får man så många gemensamma intressen.
— Ja, det är givet. Men är det verkligen Charlottes
mening att lämna prostgården?
— Det är inte så gott att säga. Du vet ju, att jag har
funderat på att gifta mig med Schagerström.
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
