Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lördagen: eftermiddag och kväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
ingenting förstå av den, därför att den inte kunde finna
någon genklang inom henne.
Skulle hon se något vackert hos blommor eller hos fåglar
eller hos barn, sedan hon hade förlorat sin kärlek?
Det nya äktenskapet, som hon skulle träda in i, låg
framför henne som en stor, naken öken. Om hon hade haft sin
kärlek kvar, så hade hon dock haft något innehåll i sin själ.
Nu skulle hon bli sittande på den främmande gården med
tomhet inom sig och tomhet utom sig.
Hon kom att tänka på överstinnan. Nu visste Charlotte
vad det var, som hade vållat hennes vrede, varför hon hade
sett så där sträng och hotande ut. Också hon hade legat
och tänkt på att Karl-Artur hade dödat hennes kärlek.
Charlottes tankar kom också att syssla med Schagerström.
Hon undrade vad överstinnan hade sett hos honom, som
hade kommit henne att önska, att han vore hennes son.
Överstinnan hade inte sagt det där som en tom artighet,
utan hon hade haft någon mening med sina ord.
Charlotte behövde inte länge fundera, förrän hon visste
vad överstinnan hade sett. Hon hade upptäckt, att
Schagerström kunde älska. Det var det, som Karl-Artur inte förstod
sig på. Han kunde inte älska på det rätta sättet.
Charlotte smålog litet klentroget. Kunde Schagerström
älska på ett bättre sätt än Karl-Artur? Han hade dock burit
sig ganska hänsynslöst åt både vid sitt första frieri och vid
lysningen. Men överstinnan såg klarare än någon annan.
Hon visste, att Schagerström aldrig skulle döda kärleken
hos den, som älskade honom.
— Det är en så förfärligt svår synd att döda kärleken,
viskade Charlotte, där hon låg.
I nästa ögonblick undrade hon om Karl-Artur kunde ha
gjort det med vilja och överläggning. Han, som hade varit
hennes fästman i fem år, han borde väl veta, att ingenting
kunde såra henne så djupt, som att han talade om henne
och hennes kärlek inför en sammanrafsad hop människor
och sålunda gjorde henne till ett föremål för åtlöje eller för
ett närgånget deltagande. Eller var det kanske Thea Sundler,
som hade förmått honom till detta för att äntligen bli färdig
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
