Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröllopsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖLLOPSDAGEN
ämbetsrummet, och vigseln ägde rum omedelbart. Kusken
och betjänten från Stora Sjötorp, arrendatorn och hans
hustru samt allt tjänstfolket i prostgården kallades in för
att bevittna den högtidliga akten. Gamle prosten läste upp
formuläret, och utanför de öppna fönstren kvittrade bofinkar
och sparvar så ivrigt och glatt, att man kunde tro, att de
visste vad som var å färde och ville fira tilldragelsen med
sina bästa bröllopshymner.
Då allt var slut, stod Schagerström där litet handfallen
och visste inte vad han skulle företa sig, men Charlotte
vände sig emot honom och bjöd honom sina läppar till en
lätt kyss.
Hon höll verkligen på att göra honom vimmelkantig. Allt
hade han väntat sig, tårar, förstenad grämelse, stolt
överlägsenhet, allt utom denna glada underkastelse.
"Jag är viss om att alla, som ser oss, tror, att det är jag,
som har blivit tvingad till det här giftermålet, och inte
hon", tänkte han för sig själv.
Han kunde inte förklara saken på annat sätt, än att
Charlotte fann det mest förenligt med sin stolthet att se nöjd och
lycklig ut.
"Men vad hon gör det bra!" tänkte han litet harmset och
ändå med en viss beundran.
När de sedan satt till bords, dessa fyra, vid en
frukostmiddag, som enligt prostinnans utsago hade tillkommit på
Guds försyn, men som i alla fall var ganska lyckad, gjorde
Schagerström verkligen ett bemödande att kasta av sig sin
gråvädersstämning. Prosten och prostinnan, som ju visst inte
undrade på att han kände sin ställning en smula brydsam,
ansträngde sig av all makt att liva upp honom, och till sist
såg det ut, som om de hade lyckats.
De fick honom åtminstone att slå upp språklådan. Han
började tala om sina resor i främmande land, om sina
försök att förbättra den svenska järnhanteringen med ledning
av sådant, som han hade lärt i England och Tyskland.
Medan han lalade, såg han, att Charlotte lyssnade till
honom med odelat intresse. Hon satt där med framåtsträckt
huvud och vidgade ögon och följde med varje hans ord.
22. — Lagerlöf, Löwensk. ringen — Charl. Löwensk. 241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
