Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröllopsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
Han antog, att detta inte kunde vara annat än spel. "Hon
gör det för de gamla människornas skull", tänkte han. "Del
är omöjligt, att hon kan intressera sig för sådana här saker,
som hon inte alls förstår. Hon vill, att prosten och
prostinnan ska tro, att hon är kär i mig. Det är alltsammans."
Denna förklaringsgrund föreföll honom emellertid bättre
och mer tilltalande än den förra. Det gjorde honom gott att
se hur fästad hans hustru var vid dessa präktiga gamla
människor.
Mot slutet av måltiden bredde sig dock dysterhet över
sinnena. Det var omöjligt för de gamla i prostgården att
låta bli att tänka på att Charlotte skulle lämna dem om
några ögonblick. Charlotte, denna gnistrande varelse med
sina dumma streck, med sina tokerier, med sin rappa tunga,
med sin häftighet, Charlotte, som de så ofta hade måst
ogilla, Charlotte, som de för hennes kärleksfullhets skull
hade måst förlåta allting, hon skulle inte mer finnas i deras
hus. Vad livet skulle bli tomt och intresselöst!
— Det är ändå väl, att du kommer igen i morron och
packar ihop dina tillhörigheter, sade prostinnan.
Schagerström förstod, att de sökte trösta sig med att
Charlotte inte skulle flytta långt bort, att de skulle få se henne
alltibland, men ändå tyckte han sig förmärka hur de liksom
sjönk ihop, hur deras ryggar böjdes och ansiktena fårades.
Från och med denna dag fanns ingen, som kunde hålla
ålderdomen borta ifrån dem.
— Vi är så glada, Charlotte, mitt hjärtebarn, sade
prosten, därför att du kommer till ett präktigt hem och får
en god man, men du förstår, du förstår ... Vi kommer att
sakna dig, vi kommer att sakna dig obeskrivligt.
Han höll på att komma i gråt, men prostinnan räddade
situationen genom att berätta för Schagerström vad hennes
gubbe en gång hade anförtrott henne att han skulle göra,
ifall han vore femtio år yngre och ungkarl. Allihop måste
skratta, och de sorgliga tankarna blev lagda åt sidan.
Då landån körde fram och Charlotte närmade sig
prostinnan för att säga farväl, drog gumman henne med sig in
i nästa rum och viskade till henne:
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
